Från singelman till fosterfar för fem barn – familjevård ger barn möjlighet att växa upp i en familj
Petri Hartikainen blev fosterförälder genom många tillfälligheter. Familars familjevårdstjänster har varit ett stort stöd för honom i rollen som fosterförälder.
”Absolut inte!” var Siilinjärvibon Petri Hartikainens första tanke när han år 2012 fick frågan om han ville bli fosterförälder.
Hartikainen, som tidigare varit stödperson, såg det som en omöjlig tanke att han – en singelman med treskiftesarbete – skulle kunna bli fosterfar. Han blev ändå stödperson för en pojke.
- Följande onsdag träffades vi och gick ut och åt. På fredag kväll stod han vid min dörr och sade att han stannar över helgen. Och sedan tog det inte mer än en månad innan skolan slutade och han på nytt stod vid min dörr och meddelade att han flyttar hem till mig, berättar Hartikainen.
Fosterförälder genom många tillfälligheter
När den då 27-årige Hartikainen år 2000 blev ombedd att bli stödperson för ett barn visste han inte alls vad han gav sig in på. Han hittade en utbildning för stödfamiljer som hjälpte honom att se sin roll som stödperson klarare. Snart ombads han att bli stödperson även för andra barn och ungdomar.
Sitt första steg mot fosterföräldraskapet tog Hartikainen år 2010, när han lovade att vikariera för stödbarnets fosterhem. Han gick de kurser som krävdes för att han skulle kunna vikariera för fosterhem även i framtiden, men han tänkte inte att han själv skulle bli fosterfar. När kursen var slut blev han ändå fosterfar till en 16-årig pojke.
- Livet vändes upp och ner, men jag har inte ångrat en enda dag!, skrattar Hartikainen.
Sedan 2012 har sammanlagt fem barn bott hos Hartikainen, och han är fosterfar på heltid. Familar, som producerar barnskyddstjänster, har varit ett stort stöd i fosterföräldraskapet. Familars anställda känner till barnens behov och har också själva erfarenhet av foster- och stödfamiljsverksamhet, vilket möjliggör ett oersättligt kamratstöd.
Olika barn behöver olika familjer
Enligt Minna Jauhiainen, socialarbetare på Familar, är familjevård alltid det primära valet framom institutionsvård, om en familj kan tillgodose barnets behov.
- Fördelen med familjevård är att det placerade barnet har möjlighet att växa upp i en familj och ett hem, och bygga upp långvariga och permanenta anknytningsförhållanden, berättar Jauhiainen.
Fosterfamiljerna har en uppdragsrelation med kommunen, men Familar ansvarar för hela processen från handledningen inför placeringen till stödet under placeringen. Många familjevårdare är hemma på heltid, i likhet med Petri, men en del arbetar också hel- eller deltid. En del fosterfamiljer har två föräldrar medan andra har bara en. Jauhiainen ser familjernas olikheter som en styrka.
- Eftersom det finns så olika barn och behov behövs också olika familjer.
Man strävar efter att göra relationen mellan Familar och fosterfamiljen så öppen och förtrolig som möjligt, och man håller tät kontakt. När man stöter på problem i vardagen vågar familjen be om hjälp och stöd. Familar stöder fosterföräldrar bland annat genom arbetshandledning och regelbundna samtal med exempelvis en handledare, socialarbetare eller socialpsykolog. Även Famile-handledningen för familjevårdare fortsätter under hela placeringen, tills den avslutas för att barnet exempelvis flyttar tillbaka hem eller blir självständigt.
Inte ens årets pappa är alltid perfekt
Senaste farsdag fick Hartikainen utmärkelsen Årets pappa för sitt arbete som fosterfar. Han har genom sitt exempel främjat självständigt fosterföräldraskap bland män och motarbetat traditionella fördomar om familjer och faderskap. Erkännandet och de gratulationer och kommentarer som följt med det har känts bra.
- Jag hoppas att jag har uppmuntrat några män och visat att fosterföräldraskap inte bara är för kvinnor. Barn och ungdomar behöver både manliga och kvinnliga perspektiv i sitt liv, säger Hartikainen.
I fosterfamiljens vardag är utmärkelser ändå inte det viktiga. Dagarna ser ut som i vilken annan familj som helst – man sköter 12-åringens skolvardag och funderar på framtiden. Hartikainen försöker uppfostra barnet till en självständig person som klarar sig själv när han blir myndig.
- Ibland när jag blir irriterad funderar jag på om det verkligen är så här årets pappa ska bete sig. Ingen är ju perfekt, tillägger Hartikainen.
Hartikainen har redan lotsat några fosterbarn ut i vuxenlivet, och de har flyttat hemifrån. Den äldste pojken, som nu bor lite längre bort, besöker Hartikainen och släkten nästan varje månad. Den näst äldsta pojken hälsar på nästan varje vecka.
- Han kommer också för att låna verktyg, och han har egen nyckel. Det här är ju fortfarande ett andra hem för honom, berättar Hartikainen.
Det bästa med vardagen är enligt Hartikainen barnets leende: när barnet är nöjt och glatt vet han att han lyckats som förälder. Jauhiainen håller med.
- När barnet är glatt, visar andra känslor och trilskas vet man att det har det bra, säger Jauhiainen.