Knäskador

Ett värkande knä kan vara en följd av ansträngning, men ibland kan knäsmärtan bero på något som bör behandlas. Läs mera om knäskador nedan och boka tid till en ortoped eller allmänläkare för att undersöka den oroväckande smärtan i ditt knä.

Främre korsbandet och bristning av främre korsbandet

Att knät skadas genom att den vrids är en vanlig idrottarskada vare sig frågan om tillfällig motionering eller tävlingsidrott. Tyvärr är det ofta just det främre korsbandet som skadas i olyckan. Det främre korsbandet stöder leden i riktning framåt-bakåt och har en besvärlig position i mitten av leden. Tack vare de nyaste teknikerna kan största delen av bristningar av det främre korsbandet behandlas så att de blir nästan lika bra som tidigare.

Det är möjligt att fortsätta normalt med en brustet främre korsband, men om du har intensiva hobbyer som bollspel, slalom eller orientering, kan det förorsaka besvärliga symptom i knät och den kan lätt gå ur led eller ge efter. Den instabila leden blir degenereras snabbare än den friska, och det kan vara nödvändigt att skaffa ett konstgjort led många årtionden tidigare än normalt.

Behandling av bristning av främre korsbandet

Ännu några årtionden sedan var underskattades betydelsen av det främre korsbandet och åsikten var att den inte behövde repareras. Nuförtiden är knäkirurgerna rätt ense om när ledband bör opereras.

I dagsläget opereras det i Finland ungefär 2 000 främre korsband årligen. Mehiläinen är en ledande expert inom ämnet med närmare 400 utförda operationer årligen.

Vi har upprättat en allmänt godkänd vårdstandard för behandling och rehabilitering av skador i det främre korsbandet. Standarden följs av kirurger och ortopeder. Vårstandarden definierar exakta verksamhetsmetoder som gäller för hela vårdkedajn, från diagnostisering till rehabilitering. Syftet med att standardisera eller “produktifiera” vårdkedjan är att åstadkomma vårdresultat av jämn kvalitet och att underlätta följningen av resultaten. Samtidigt kan vi göra vetenskapliga undersökningar.

Orsaken bakom en bristning av främre korsbandet: att falla

Skadan i det främre korsbandet eller en ACL-skada (anterior cruciate ligament) diagnostiseras ofta kliniskt, det vill säga diagnosen görs på en läkares mottagning utan särskilda tilläggsundersökningar Mekanismen bakom olyckan är ofta att personen faller så att det böjda knät vrids inåt eller knät utsätts för en våldsamt “överböjning”. Ibland kan en kraftig översträckning förorsaka en liknande skada. Stridskamraten till ACL är PCL, det vill säga det bakre korsbandet, är tydligt starkare och skadas därför mer sällan.

Patienter och till och med spelkamrater brukar berätta att de hörde en tydlig knakning eller smäll då när skadan hände. Bristningen brukar blöda kraftigt in i knäleden. Knät sväller upp inom några timmar och blir ännu smärtsammare. I början är smärtan inte nödvändigtvis så illa och därför spelar många sitt spel färdigt.

Att undersöka och behandla en knäskada

Det lönar sig att ta bort den extra vätskan från knät med hjälp av punktion. Om punktionsfyndet är blodigt syftar det hos män med en 40 procents sannolikhet på en ACL-skada. Hos kvinnor är skadan till och med mer sannolik. Tömningen hjälper mot smärtan.

Ofta framkommer det redan under den första kliniska undersökningen att knät ger tydligt efter i riktningen framåt-bakåt. Ibland kan muskelspänningen och den smärta som patienten i början upplever hindra en pålitlig undersökning och skadans allvarlighet kommer fram först senare. En vanlig röntgenundersökning görs för varje knäskada. Däremot kan behovet av en magnetundersökning variera från fall till fall. En ultraljudsundersökning eller kontraströntgen är i synnerhet onyttiga.

Det finns inte längre orsak till att göra akuta endoskopi på det skadade knäet eftersom diagnosen kan bekräftas rätt pålitligt med lindrigare metoder.

Å andra sidan är den bästa tiden för en rekonstruktion av till exempel en ACL-skada först några veckor efter att skadan uppkommit. Blodet i knät och den inflammationsreaktion som detta har förorsakat har lugnat ner sig vid det här laget och operationen är lättare tekniskt sett. Därtill har knäts rörelseomfång hunnit bli normalt och patienten kan till och med gå rätt väl.

Knäoperation

Det främre korsbandet behandlas nästan utan undantag som titthålsoperationer, det vill säga med atroskopi. De lönar sig inte att sy det främre korsbandet eftersom detta behandlar skadan pålitligt bara hos de yngsta patienterna.

Den brustna ACL:n tas bort och ersätts med ett sentransplantat. I Mehiläinen används hamstring-senorna i baklåret som transplantat. En annan vanlig metod är att ta ett transplantat ur knäskålssenan. Fördelen med hamstring-transplantat är att operationen är tekniskt lättare och framför allt mindre smärtsam för patienten efter operationen. På detta vis kan de flesta patienter åka hem redan på operationsdagen. Det valda materialet för transplantatet påverkar inte slutresultatet. Transplantatet fästs i bentunneln med små skruvar. Kirurgen strävar efter att placera tunnlarna i lårets och benets ben i fästpunkterna av det brustna främre korsbandet.

Återhämtning efter knäskada

Efter operationen kan patienten lägga vikt vid det opererade benet så mycket som smärtan tillåter. Patienten bör dock använda kryckor som stöd i några veckor.

Efter att det främre korsbandet har opererats är det oftast möjligt för en idrottare att uppnå samma nivå som tidigare. Ett stort antal professionella idrottare och till och med olympiavinnare står som exempel på detta. Rehabiliteringsprocessen tar dock länge, ofta en hel spelsäsong. Att jogga är tillåtet ungefär tre månader efter operationen, löpning först några månader senare. Idrottsgrenar som kräver hopp och snabba vändningar – racketsport, volleyboll, orientering osv. – är tillåtna först ett halvt år efter operationen.

Tack vare de nyaste teknikerna kan största delen av bristningar av det främre korsbandet behandlas så att de blir nästan lika bra som tidigare. Resultatet är dock inte helt hundraprocentig eftersom det transplantatet i det främre korsbandet kommer alltid att sakna “känseln” av det ursprungliga ledbandet. Det äkta främre korsbandet har sensorer som skickar kontinuerligt information till hjärnan om knäts belastningstillstånd. Det opererade knät kan kännas konstigt eller “långsamt” resten av livet, men den är stadig och smärtfri. Tyvärr är ACL-transplantatet inte desto starkare än det ursprungliga, vilket betyder att nya bristningar kan ske om knät vrids på nytt. Risken är som störst ett till ett och ett halvt år efter operationen, eftersom patienten då känner att knät blivit friskt och han eller hon har gått ivrigt tillbaka till sin hobby. Efter den långa pausen har dock koordinationen och färdigheterna blivit sämre och risken för en ny skada är högre. Därför lönar det sig att ta det lugnt och rehabilitera det opererade knät ordentligt samt låta resten av kroppen återhämta sig efter en lång period av overksamhet.

Meniskskador

Alla meniskskador kan i dagsläget opereras med hjälp av titthålsoperationer. Små bristningar kan repareras genom att ta bort den brustna delen i menisken och spara de friska delarna. Två årtionden sedan, då titthålsoperationer inte var vanliga, var den allmänna åsikten att det var motiverat att rutinmässigt ta bort hela den brustna menisken. Detta förorsakade snabbt framskridande förslitningar, så det är förståeligt att denna metod längre används.

Strävan är att behandla stora meniskskador, särskilt hos yngre patienter, genom att sy eller nuförtiden allt oftare genom att skjuta sk meniskpilar i bristningen. Pilarna är som små spikar som smälter bort ett knappt år senare. Tekniken är dock rätt krävande och den erbjuds inte på alla sjukhus. Därtill är det viktigt att ingreppet görs rätt snabbt, och meniskskador som har hänt flera månader tidigare kan ofta inte längre behandlas med pilar.

Broskskador

Lokala broskskador är det förstadiet till artros eller ledförslitning. Om det i samband med en vridskada bildas en grop eller ojämnhet i den glidande ytan och broskområdet kan det framskrida förslitningen. Små broskskador finslipas av sig själv men större skador bör behandlas mer aktivt. Volymtomografi är det bästa sättet att undersöka broskskadans situation.

Hopparens knä

Jumper’s knee eller hopparens knä är ett symptom som framkommer i knäskålens och senans förbindningsställe, antingen i skålens övre eller, mer vanligare, nedre spets. En vävnadsskada uppstår i förbindningen mellan benet och senan på grund av återkommande, kraftiga ryckningar. På sätt och vis rispas senan upp och det skadade området repareras med en dålig ärrvävnad. Om ansträngningen inte upprepas för ofta kan skadan bli bättre av sig själv, men hos aktiva idrottare kan besväret bli kroniskt. Idrottare i växande ålder kan drabbas av Sinding-Larsens sjukdom, en störning som gör att nedre delen av barnets patella eller knäskål inte förbenas. Äldre hoppare kan bli utsatta för detta om knäskålen ligger för högt, det vill säga senan under knäskålen är för lång. Denna så kallade felaktiga patella alta-ställning är vanlig hos långa och smala människor, vilket är vanligt hos de som är aktiva inom hoppgrenar.

Hopparens knä behandlas ofta först med antiinflammatoriska läkemedel och lokala kortisoninjektioner. Kortison kan dock inte injekteras i senvävnaden eftersom senan kan bli svagare och till och med brista. Det betyder att injektionstekniken måste vara bra. Hos en stor del av dem som drabbas av hopparens knä blir sjukdomen kronisk och slutar reagera på medicinska behandlingar. I dessa fall kan man överväga en operation där senan skärs mitt itu och dålig ärrvävnad och förkalkningar avlägsnas. Efter detta låter man senan läkas i lugn och ro, och om idrottaren låter bli att hoppa i 2–3 månader brukar besväret inte återkomma.

Kondromalaci

Ledbroskuppmjukning eller kondromalaci är en sjukdom som har en oklar bakgrund, men som förmodligen förorsakas av en medfödd benägenhet för återkommande små knäskador, till exempel skador som förekommer till exempel efter ett “tigerhopp” i volleyball. Brosket runt knäskålen skadas på ett litet område och förorsakar knakande ljud och smärta, särskilt i trappor (att gå neråt brukar vara mer smärtsamt). Ett annat typiskt besvär som förorsakas av kondromalaci är så kallade teatersymptom, det vill säga smärta och en otrevlig känsla av tryck när man är tvungen att sitta länge (på bio, i bilen, i bussen) med knäna böjda. Kondromalaci är en godartad sjukdom som brukar lugna ner sig med tiden. Man klarar sig bättre med knät om man har kraftiga lårmuskler. Ibland kan symptomen lindras genom att “städa upp” skålens broskyta under en titthålsoperation.

Osgood-Schlatters sjukdom

Osgood-Schallters sjukdom är en vanlig sjukdom hos pojkar och flickor i tillväxtåldern som har knäsmärta. Smärtan uppstår när de springer eller hoppar och känns lite under leden, det vill säga vid knölen på framsidan av skenbenet.