Ryggradsförträngning

Spinal stenos i ländryggen är den vanligaste formen av ryggradsförträngning. Den kan orsaka smärta i nedre delen av ryggen, skinkorna och benen som förvärras när man går. Smärtan som strålar ut i nedre extremiteter kan fortsätta ner i låret, underbenet och tårna.

Att gå nedför trappor kan kännas tyngre än att gå uppför. Att cykla är för många lättare än att gå, då ryggen får vara lätt framåtböjd.

Förträngning i halsryggen kan orsaka smärta som strålar ut i övre extremiteterna eller domningar samt försämra handens finmotorik. Ibland blir även kraften i benen eller gången osäker. Det kan vara svårt att böja huvudet bakåt.

Förträngning i bröstryggen är sällsynt. Det kan orsaka bältesformad smärta i bröstkorgen eller andra nervsymtom i bålområdet. Sådana symtom lönar det sig alltid att låta bedömas på en mottagning.

Magnetundersökning är den vanligaste avbildningsundersökningen för att bedöma ryggradsförträngning. Med hjälp av den kan man se diskar, nerver och ryggmärgskanalens strukturer samt bedöma om förträngningen trycker på nerverna. Med röntgenbild undersöks ryggens ben och struktur. Om magnetundersökning inte kan göras, kan man ibland använda datortomografi.

Fyndet vid en avbildningsundersökning avgör inte behandlingen ensamt. Behandlingen planeras utifrån hur symtomen påverkar funktionsförmågan och vardagen och hur de stämmer överens med läkarens undersökning och avbildningsfynden.

Håll lätt motion med i vardagen. Korta promenader flera gånger om dagen passar många bättre än en lång prestation. Om smärtan tvingar dig att stanna, sätt dig ner eller luta dig framåt och fortsätt sedan. När gången går bättre kan sträckan och belastningen ökas stegvis.

Cykling och motionscykel är ofta lättare än att gå, eftersom ryggen får vara en aning böjd. Bassängterapi, vattenlöpning och simning minskar belastningen.

Stavgång kan förlänga gångsträckan om stavarna hjälper till att luta lätt framåt.

Byt ställning ofta. När du sitter kan en liten kudde bakom nedre delen av ryggen och fötterna på golvet underlätta.

När du sover kan en kudde under eller mellan knäna få ryggen att slappna av.

För tillfällig smärta kan man använda receptfria smärtstillande läkemedel enligt förpackningens anvisningar. Vanliga alternativ är antiinflammatoriska läkemedel och paracetamol. En läkare kan vid behov även ordinera läkemedel avsedda för nervsmärta. Kyla eller värme kan lätta på muskelspänningar och lindra symtom.

Om läkemedel behövs dagligen under en längre tid, kom överens om en läkemedelsplan med en läkare.

Dessa lätta rörelser kan passa många som inte har svåra symtom. Gör rörelserna lugnt och sluta om utstrålning, domning eller svaghet ökar. Rörelserna ersätter inte handledning av en fysioterapeut.

1. Knälyft mot bröstet sittande

Sitt på en stadig stol. Lyft det ena knät lugnt mot bröstet och sänk benet tillbaka ner. Gör samma sak med det andra benet.

Repetitioner: 5–10 gånger med vardera benet.

2. Bäckenlutning i ryggliggande

Lägg dig på rygg med böjda knän och fotsulorna i golvet. Luta bäckenet lugnt så att nedre delen av ryggen trycks lätt mot underlaget. Återgå till utgångsläget.

Repetitioner: 5–10 gånger.

3. Lätt rundning av ryggen sittande

Sitt på en stol med fötterna stadigt på golvet. Runda ryggen lugnt och låt överkroppen luta en aning framåt. Återgå långsamt till upprätt ställning.

Repetitioner: 5–10 gånger.

När rörelserna går smidigt lönar det sig att göra dem till en del av vardagen. En fysioterapeut kan ge råd om hur träningen utökas och hur övningarna anpassas till den egna funktionsförmågan.

Ingreppet utförs vanligtvis under narkos med hjälp av mikrokirurgisk teknik. Vid operationen skapas mer utrymme för nervrötterna genom att avlägsna vävnad som orsakar förträngning. Om ryggen är instabil kan operationen kombineras med steloperation, det vill säga spinal fusion.

Även mindre invasiv navigationskirurgi kan användas. Vid den styrs operationen med precision med hjälp av avbildning och navigationssystem, vilket gör att man kan sträva efter att skona de omgivande vävnaderna så mycket som möjligt.

Efter operationen stannar man vanligtvis 1–2 dygn på sjukhuset, men en del av ingreppen kan utföras dagkirurgiskt. Man stiger upp i rörelse på operationsdagen. Hem kan man vanligtvis åka gående, vid behov med stöd av kryckor. Att sträcka sig nedåt kan kännas svårt efter operationen. Stygnen tas vanligtvis bort efter cirka två veckor.

Sjukledigheten är vanligtvis 2–8 veckor lång. Den påverkas av utgångsläget, arbetsbeskrivningen och återhämtningen. Vid tungt arbete kan en återgång till arbete ta längre tid. Fysioterapi kan vara till hjälp för att stärka stödmusklerna och återställa funktionsförmågan.