Tandköttsrecession

Vid tillbakadragande tandkött flyttas tandköttsvävnaden runt tanden gradvis bort från tandytan, varvid rotytan börjar blottas. Friskt tandkött skyddar tandens rotyta och stödjevävnad. När tandköttet drar sig tillbaka, blir den blottade rotytan känsligare för slitage, ilningar och rotkaries.

Tillbakadragande tandkött märks ofta först när tänderna börjar ilar eller tandköttskanten ser annorlunda ut än tidigare. Det kan dock också konstateras vid en tandundersökning redan innan tydliga symtom uppträder.

Tillbakadragande tandkött kan till exempel vara förknippat med följande förändringar:

• tandens rot börjar synas
• tanden ser längre ut än tidigare
• tandköttskanten förändras eller ser ojämn ut
• tänderna är känsligare än tidigare för kyla, värme eller sött
• tandköttet kan ömma eller blöda vid borstning.

Åldrandet i sig orsakar inte tandköttsrecession, men med åldern blir de bakomliggande riskfaktorerna vanligare. Till exempel är parodontit vanligare i högre ålder, och det är en av de vanligaste orsakerna till tandköttsrecession. Dessutom kan många mediciner orsaka muntorrhet, vilket ökar risken för gingivit. Om gingivit fortsätter under en längre tid kan det också bidra till tandköttsrecession.

Tandköttsrecession är dock inte en oundviklig del av åldrandet, och god munhygien samt regelbundna tandundersökningar hjälper till att förhindra dess utveckling.

Behandlingen av tillbakadraget tandkött syftar till att stoppa progressionen av tillbakadragandet och behandla den underliggande orsaken. Behandlingen planeras individuellt baserat på en bedömning som utförs av en tandläkare eller munhygienist.

Behandling av inflammation. Om tillbakadragandet orsakas av gingivit eller parodontit, börjar behandlingen med borttagning av bakterieplack och tandsten. Vid behov rengörs även rotens ytor för att få inflammationen under kontroll.

Vägledning för egenvård. Tandläkaren eller munhygienisten bedömer munhygienen och ger vid behov instruktioner om korrekt borstteknik och rengöring av tandmellanrummen.

Behandling av ilningar. En exponerad rotyta kan orsaka ilningar i tänderna. Symtomen kan lindras med till exempel fluorbehandlingar, beläggningar eller fluortandkräm avsedd för känsliga tänder.

Tandköttskirurgi vid behov. Om tillbakadragandet har fortskridit långt eller den exponerade rotytan orsakar betydande besvär, kan tandköttskirurgi övervägas. Med ingreppet kan den exponerade rotytan täckas och skyddas bättre.

God egenvård hjälper till att hålla tandköttet friskt och minska risken för tillbakadraget tandkött.

• Borsta försiktigt. Använd en mjuk tandborste och undvik att trycka för hårt. Effektiv rengöring kräver inte hård borstning.
• Rengör mellan tänderna dagligen. Tandmellanrumsborstar eller tandtråd hjälper till att ta bort plack från områden som tandborsten inte når.
• Sörj för regelbundna tandundersökningar. Tandläkare eller munhygienist kan upptäcka begynnande förändringar i tid och ge individuella anvisningar för munvård.
• Stöd tandköttets hälsa med levnadsvanor. Att undvika tobaks- och nikotinprodukter stöder tandköttets välbefinnande. Även en mångsidig kost och god egenvård av munnen hjälper till att hålla tandköttet friskt.

Det lönar sig att låta undersöka tandköttets tillbakadragande, även om symtomen är lindriga. En behandling som påbörjas i tid kan hjälpa till att förhindra att tillbakadragandet framskrider och skydda tandens stödjevävnad.